Livet är fullt av överraskningar. I fredags och i lördags firade vi sonens 13-års dag och farmor och farfar kom upp från Göteborg. God mat och trevligt sällskap. Leif har varit duktig och isolerat hundhuset inför nästa vinter. Snön börjar försvinna för gott hoppas jag. Koltrasten sjunger så vackert på kvällarna och jag har i dag, tisdag sett en ensam Tussilago på golfbanan. Vår katt Theo blev dålig i fredags  och ingen bättring under lördagen så vi var tvungna att ta bort honom i lördagskväll - han föddes 13 februari 1994 och blev således över 17 år! Jag fick Theo när han var två år och jag hade ju redan hans son Emil. De var vackra katter av rasen Brittiskt Korthår. Emil lämnade oss redan 2006 och vi trodde aldrig att Theo skulle hänga med så länge till. En underbar katt som alltid fanns i närheten, men aldrig i knät. Lätt att ta med sig och sa aldrig något under våra bilresor. Det blev tomt när han lämnade oss och jag kommer aldrig att glömma honom.  Bella växer och nu vid 11 veckors ålder väger hon 8,5 kg. Mycket bus hela dagarna och hon börjar få hänga med på korta promenader så vi får lite lugn och ro där hemma. Hon ser till att mitt dygn inte består av några lugna minuter utan jag somnar ovaggad på kvällarna och hör knappt klockradion på morgonen. Det är tur att valptiden går ganska fort för det tar på krafterna att ha en valp i huset. Bissie och Aya hjälper till att leka med Bella och de är enormt tålmodiga med henne. Vill att Aya ska börja löpa nu så vi kan planera inför C-kullen!