I lördags var det kalas för våra småttingar som nu inte är så små längre. Vi började med att plöja upp en fyrkant för att över huvudtaget kunna ta oss fram i snön. Redan här blev både hundar och människor trötta. Vi tränade kontakt och inkallning under olika övningar. Hundarna var koncentrerade och jätteduktiga. När vi sist sågs i slutet av november så kan jag tala om att då var alla fem killarna riktigt busiga och jag kände en viss oro. Nu har alla mognat, både fysiskt och psykiskt och jag vill påstå att de har en fin period framför sig när det gäller inlärning av dressyrmoment. Efter att vi kört ett pass så stod det lek på schemat. Här kan man då se att de börjar mäta sig med varandra. Detta är ju inte konstigt och de är ju jämngamla, men har lite olika erfarenheter. Lite morr, lite ragg, lite juck men inga allvarliga incedenter inträffade. Jag tror dock att alla förstod att de inte är så små längre och att valptiden är över, på alla sätt och vis. Tårta och kaffe och hundsnack. Jag fick presenter, blommor och choklad - ni är alla så gulliga och trevliga. Det känns så himla bra med det här gänget och vi fortsätter att träffas under våren, så klart. Vår Wachteltik Dimma har fått en begynnande livmoderinflammtion och hon ska opereras på fredag. Hon blev så hängig i söndags och jag fick tid hos min veterinär i måndags. Nu äter hon antibiotika några dagar så hon hinner pigga på sig. Hon blev genast bättre i måndags och jag hoppas att allt går bra på fredag. Hilla har börjat löpa och det var verkligen på tiden. Vi får se om lilla Bissie hänger på. Har nog bestämt mig för en passande hane till Aya men jag återkommer med mer information om det. Snön har verkligen smält undan men nu är det minusgrader igen. Hörde fåglarna kvittra så härligt i morse och solen tittade fram och lyser fortfarande - det finns hopp!