I fredags var det andjakt. Vädret var riktigt ok. Nu börjar änderna att tryta och vi var "bara" i två av dammarna. Kvällsjakt på inflygande änder. Sedvanligt trevligt sällskap och jag fick hjälp att apportera änder av min kompis Carina med sin goldenhane Lexus. Han skötte sig jättebra och jag tror att han sov gott när han kom hem på kvällen. Sally gjorde illa sig, fast det märkte inte jag förrän på lördagen. Tassen var öm och hon haltade. På söndagen svullnade tassen och jag fick åka till veterinären i måndags. På röntgen kunde man inte se något brutet eller främmande föremål. Inga ingångshål eller utgångshål. Nu får vi avvakta tills på måndag då det är dags för återbesök. Hon har fått smärtstillande och kan gå som vanligt på tassen. Vi får väl se om det kommer ut något annars blir det operation. På lördagen åkte jag och Aya till Rimbo för hundträning. Vi var i "grisland" - har aldrig sett så mycket grisbajs! Mycket bra träning med fokus på vår markeringsförmåga, inte hundarnas.....Jag var så trött i huvudet efter alla markeringar ute på en stor åker. Väl hemma väntade en härlig middag bestående av fasan och kantarellsås - mums! På söndagen fick vi besök av en valpspekulant, som är väldigt engagerad i hemvärnet. Han är sugen på att byta ras och har "snöat" in på jaktlabbe. Jag tror inte att han blir besviken om han bestämmer sig för att köpa valp från oss. Vår nya flockmedlem Kikki finns inte med oss längre. Var och besiktigade henne för att kunna försäkra henne och veterinären hörde ett blåsljud på hjärtat. Dagen därpå var vi på Albano och gjorde ett ultraljud på hjärtat.  Veterinären ville att vi skulle komma tillbaka i måndags och hans kollega, som är hjärtspecialist, skulle kolla henne också. Inget bra besked. Medfött hjärtfel, som är vanligt på labrador. Hjärtmedicin, nytt ultraljud efter jul och därefter ultraljud vart 6:e månad. Absolut ingen avel och ingen jakt....Kikkis tidigare matte och jag bestämde oss för att låta henne sluta sina dagar. Tungt beslut, men nödvändigt. Jag föll direkt för denna individ som så glatt sprang in i vårt kök för tio dagar sedan - lika självsäker som gullig. Hon anpassade sig direkt i flocken och alla lekte med henne. Det är en stor förlust och livet är ibland riktigt orättvist. Tankarna går också till hennes tidgare matte som så generöst delat med sig av sin prinsessa. Synd att vi inte fick mer tid ihop, Kikki och jag, hon har lämnat ett stort tomrum efter sig, men hon finns kvar i mitt hjärta för alltid.