Tiden läker sår - ett känt och klokt ordspråk tycker jag. Jag tänker först och främst på min korta och intensiva tid med den lilla labradorflickan från England. Nu är det endast fyra veckor kvar innan vi  åker och hämtar hem en ersättningsvalp för lilla Kikki. Jag har inte riktigt fattat att det snart är dags igen för att få torka kisspölar och passa ständigt på den nya valpen. Å andra sidan är det mycket glädje och jag hoppas att allt går bra med denna nya labbetjej. Tiden har gjort sitt också på vår nuvarande minsting Bissie. Hon har varit sen med det mesta och hon har ännu inte löpt. Vi fick problem med apporteringen efter en tråkig incident tidigt i höstas. Jag körde ett pass igår eftermiddag med henne och plötsligt fanns där glädje igen och en härlig arbetslust. Har försökt ett antal gånger under vintern med det har gått troll i träningen. Hon har fått vila ordentligt och det känns som om det släppt nu och vi kan gå vidare i träningen. Tänk att det kan vara sådan skillnad på två individer som Aya och Bisse. De har samma mamma, men de är så olika att träna. Aya har alltid varit lätt att träna och har inte råkat ut för något negativt. Hon blev tidigare mogen än Bissie. Nu är jag inspirerad att börja träna igen och det gäller att vara disiplinerad gällande träningspass då jag har så många hundar som vill ha aktivering. Hilla har löpt färdigt och börjar pigga på sig. Dimmas stygn är borttagna och tratten är undangömd. Två entimmes skidpass hann vi med i helgen. Lördagen bjöd på blåsfritt med lite sol. VI skidade runt på åkern i säkert fyra varv och jag kände en inre frid och så nöjd att hundarna fick springa lite. Rekommenderar dock inte att köra fyra hundar samtidigt - det blir trassel med expanderlinorna och plötsligt ska en hund kissa men när vi väl får fart så känns det underbart. Ny vecka och på lördag är det träning med retrievertjejerna i Rimbo.